Könsskillnader i läkemedelsbehandling för ADHD

I en litteraturöversikt undersökte forskarna vilka könsskillnader det finns kring effektiviteten och effekten av läkemedelsbehandling för ADHD. Studien undersökte också eventuella könsskillnader i receptfrekvensen i förskrivningen av ADHD-läkemedel.

Detta är en del av resultaten:

Receptförskrivning:

• I allmänhet var både flickor/kvinnor med ADHD signifikant mindre benägna att få läkemedelsbehandling jämfört med pojkar och män med ADHD; denna skillnad var mindre uttalad hos vuxna. 
• En separat studie visade att flickor med ADHD var signifikant mindre benägna att förskrivas metylfenidat jämfört med pojkar (55,8% mot 69,7%) och att flickor var mer benägna än pojkar att inte få någon läkemedelsbehandling för ADHD.
• På liknande sätt fick flickor i en annan studie signifikant färre antal recept än pojkar på dextroamfetaminer, atomoxetin och metylfenidat. 
• Kvinnor fick konsekvent färre ADHD-läkemedel än män i alla åldersgrupper. Läkemedelsanvändningen minskade över tiden för både vuxna kvinnor (18–24 år, 0,93%; 45–64 år, 0,18%) och män (18–24 år, 1,19%; 45–64 år, 0,21%).

Effekt och effektivitet

• En studie visade att flickor med ADHD hade signifikant lägre svårighetsgrad av långvariga symtom efter behandling med metylfenidat än pojkar men resultaten antyder att metylfenidat kan ha olika effekter beroende på dos-inställningen.
• I en studie av barn och ungdomar (i åldern <18 år) med ADHD som behandlades med dextroamfetamin svarade 51% av flickorna positivt på behandlingen jämfört med 78,88% av pojkarna. 
• I en amerikansk studie visade det sig att amfetamin hade olika effekter hos tonåringar med ADHD. Kvinnor hade en 31% lägre risk för substansbruk när de fick läkemedel, jämfört med män som hade en 35% lägre risk. 
• En befolkningsbaserad studie av personer i alla åldrar (n = 12 503 kvinnor och n = 26 249 män) med ADHD visade att det inte fanns någon könsskillnad i effekt av dextroamfetamin och amfetamin vid depression och ADHD.
• När det gäller icke-centralstimulerande läkemedel och effektivitet visade en analys av fem studier på barn och ungdomar i åldern 6–15 år (n = 136 flickor och n = 658 pojkar) som behandlades med atomoxetin att flickor hade signifikant lägre tendenser med negativa konsekvenser relaterade till sig själva och i allmänhet jämfört med en placebokontrollgrupp. Dessa effekter var mindre hos pojkar.

Sammanfattningsvis var det endast 14 av 2671 kliniska prövningarna med ADHD-läkemedel som delade upp deltagare efter kön. Trots den totala ökningen av receptfrekvensen ordineras flickor med ADHD konsekvent mindre ADHD-farmakoterapi än pojkar med ADHD. Dessutom visade sig att varje ADHD-farmakoterapi hade unika effekter hos män och kvinnor.