Kliniska prövningar har visat att metylfenidat och atomoxetin lindrar ADHD-symtom vid korttidsbehandling (3 veckor till 6 månader) för vuxna med ADHD.

​Beslutet om vilket läkemedel som ska användas för att behandla ADHD beror på en rad olika faktorer

Metylfenidat rekommenderas som förstahandsval. Erfarenheten är störst av denna substans och det finns också fler vetenskapliga studier av metylfenidat jämfört med de övriga substanserna.

En granskning av Frank et al (2016) identifierade 41 studier som rapporterade bland annat orsakerna till att patienter inte följer behandlingsstrategier med ADHD-läkemedel.

I en litteraturöversikt undersökte forskarna vilka könsskillnader det finns kring effektiviteten och effekten av läkemedelsbehandling för ADHD.

En prospektiv longitudinell studie av 91 ungdomar (14–24 år) med ADHD från Storbritannien, visade att endast 9% hade övergått till vuxenpsykiatrin trots att 62% av patienterna fortfarande uppfyllde de diagnostiska kriterierna för ADHD och hade en rad ADHD

Det verkar som om metylfenidat, amfetamin och atomoxetin kan påverka nivåer av dopamin och/eller noradrenalin i hjärnan. Guanfacin har en annan mekanism som tros påverka alfa2a-receptorerna.

Det är känt sedan länge att det förekommer könsskillnader i förekomst, symtom, diagnostik och samsjuklighet av ADHD.

Vissa studier tyder på att det finns skillnader i psykiatrisk samsjuklighet hos män och kvinnor med ADHD. Andra studier kan inte hitta sådana skillnader.

Det finns en rad icke-farmakologiska behandlingar för ADHD som till exempel beteendemässiga, psykologiska, sociala, pedagogiska och livsstilsinterventioner. Dessa kan ges ensamt eller i kombination med läkemedel.